Häromdagen läste jag ut boken, Livet efter dig, och det kommer en recension på den snart. Den väckte dock otroligt mycket tankar och känslor, så kände att jag var tvungen att leta upp mitt gamla häfte, sätta mig på altanen och skriva ner massa saker som dök upp. Så sitter här nu och försöker bena ut mina tankar, och det var ett tag sedan jag skrev ned vad jag tänker. 
 
När jag var hos psykologen tyckte hon det var ett bra sätt, och jag kunde väl hålla med... Att skriva ner allt jag tänkte och grubblade över, och det höll väl ett tag. Men sedan... Slutade jag med det och jag vet faktiskt inte varför. Kanske för att jag blev friskförklarad och detta var något som hörde till det som var "innan". Jag får nog ta upp detta igen, för det känns riktigt skönt när man väl fått ut sakerna ur huvudet och ner på papper. 
 

Att sedan sitta ute på altanen i solskenet med en stor vanillalatte och höra fåglarna sjunga och nästan känna doften av blommorna genom min täppta näsa är inte fel det heller!