Den nya generationen Lauritzen kliver fram. I centrum står äldsta dottern Johanne. Redan i början av kriget arbetade hon som kurir åt den norska Hjemmefronten. Nu befinner hon sig i Stockholms illegala värld av spioneri, svek och förräderi, rekryterad av den brittiska spionorganisationen SOE. 
Hon befordras till kaptens grad i den brittiska armén. Efter en rad spektakulära sabotageinsatser får hon ansvar för den största och viktigaste operationen: att rädda Norges judar på flykt undan Förintelsen. 
Britternas kodnamn för Johanna Lauritzen är Blå stjärnan. 

Boken som jag längtat efter att få läsa, som jag skrev i den tidigare recensionen, och den var precis så bra som jag hade hoppats. En riktig spionroman! 
 
Den utspelar sig under samma tidsperiod som Att inte vilja se men huvudkaraktären är Johanne - dottern till Lauritz, som är mer insatt i vad som händer i världen - tillskillnad från sin pappa. Det här är - enligt mig - den bästa av böckerna och jag undrar hur Guillou har utformat nästa bok Äkta amerikanska jeans som jag ska försöka hugga tag i här framöver. 
 
Blå stjärnan får av mig 5 av 5 stjärnor. (Ibland känner jag att jag nästan får utöka betygsskalan till 10 istället, för att kunna gradera böckerna - för vissa böcker känns inte rättvist att ge högsta betyg..., medans andra vill jag ge ännu högre, men det är väl så det är). 
Bättre sent än aldrig heter det ju... Och det stämmer väl in i det här fallet. 
Idag har jag börjat gå igenom bilderna från min kamera och även videorna och skapat ett par inlägg gällande konserten den 27/6, bilder från Falkenberg och Rättvik, samt lite annat smått och gott och spridit ut dem här framöver. Jag ska också försöka bli bättre på att uppdatera bloggen, men i många fall så händer inte så mycket mer än jobb, jobb och ännu mer jobb. Så blir inte intressantare än så! 
 
Så här kommer först de bilder som jag tog med kameran och en video från Bruce Springsteen-konserten, den bästa konserten jag varit på!