Utanför Sveriges gränser dånar den världsbrand som med tiden ska komma att kallas Andra världskriget. För Lauritz, den äldste av bröderna Lauritzen, blir det allt svårare att undvika ta ställning. 
 
Familjens största ekonomiska tillgångar finns i Tyskland, liksom barnens morföräldrar. Men Tyskland har också ockuperat brödernas hemland Norge. Lauritz äldste son Harald är officer i SS och stationerad i Oslo. Äldsta dottern Johanne arbetar inom den norska motståndsrörelsen, hans andra son är officer i den svenska flottan och yngsta dotter förefaller vara någon sorts spion. 
 
Kriget är inte bara på väg att slita sönder Europa utan också hela familjen. Och varje gång det ser ut som en ljusning blir det bara värre. Inte ens i det idylliska Saltsjöbaden långt från slagfälten kan man längre skydda sig mot mörkret. Till slut handlar det bara om att överleva - fysiskt och moraliskt. 
 

Det här var nog den bok i den här serien om Det stora århundradet som berörde mig mest, och som får mig att längta otroligt mycket efter nästa bok (Blå stjärnan) som utspelar sig under samma tid, men med äldsta dottern Johanne som huvudperson istället för Lauritz, som blundar för allt. Så titeln på boken, Att inte vilja se, är otroligt träffande. 
 
Som i de övriga böckerna så är det framförallt människoöden som skildras och den här är nog den bok som är mest sorglig av de alla också. Ett par tårar letade sig fram under tiden jag läste. 
 
Att inte vilja se får 4,5 av 5 stjärnor. Nu är det dags att börja läsa bok nr 5, och så har jag även hört/läst att det ska släppas ännu en bok i den här serien till hösten. 

Kommentera

Publiceras ej